Jag ska försöka hålla det hela kort.
Jag har alltid varit stor, under en period i mitt liv slutade jag se just hur stor jag faktiskt blev men tillslut tittade jag upp och såg att det inte längre fungerade.
Jag vägde runt 140 kilo till mina 165 cm. Med andra ord, jag var sjukligt överviktig och situationen var ohållbar.
Jag fick efter mycket tjat en remiss till överviktsenheten på Huddinge sjukhus, en otroligt nedslående erfarenhet då man redan där började tala för alla positiva effekter med operationer istället för något annat. Trots detta ville jag försöka och jag gick igenom hela deras program. Jag blev tillslut övertalad eller nästan lurad till att genomföra en gastric bypass operation.
Missförstå mig inte, jag ångrar inte att jag gjort den men jag såg tillslut ingen annan utväg. Min kropp orkade inte träna så mycket som jag både ville och behövde. Och jag klarade inte av att lägga om min kost själv.
Operationen är mitt säkerhetsbälte. Den hindrar mig från att äta ”för”. Det är just de där ”för” som inte funkar längre. För snabbt, för fett, för mycket, för sött. Gör jag det säger kroppen till och jag mår ”för”färligt.
Och precis som många som gjort den här operationen har jag märkt att jag dras mer och mer till en renare GI diet än jag tidigare ätit.
Så, nu efter lite mer än två år har jag gått ner ca 50 kilo, Jag har fortfarande en hel del kvar men kroppen har återhämtat sig efter operationen och det är min tur att ta över förarstolen och bestämma. Det är nu jag lägger en riktig grund för hur jag vill äta och leva i framtiden och som jag ser det är GI en stor del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar